Dina "första identitet"
Läste hos "therrorese" om "första identitet", som hon hade läst hos "pudding". (blev lite "råttan på repet nu", men i alla fall) Vad är min första identitet?
Jag är en massa saker, men vad är jag i första hand beror på situationen. Jag är son, far, bror, vän, pojkvän, nykter och drogfri alkoholist/narkoman (sedan över 6 år tillbaka). Är en massa andra saker också, men det var i alla fall några.
Är jag på ett "AA" möte så är jag på så klart där som missbrukaren, är jag med barnen så jag pappa och så vidare. Men när alla dom här stämplarna som man har krockar med varandra, vem är man egentligen då? Vad anser jag själv att jag är? Jag anser att jag är som vem som helst men jag har en annorlunda historia än många andra. Jävligt annorlunda många gånger.
Så för att avsluta det här snurret så kan man väl säga att: Jag är den jag är beroende på situationen
Vad eller vem är du?
Jag är en massa saker, men vad är jag i första hand beror på situationen. Jag är son, far, bror, vän, pojkvän, nykter och drogfri alkoholist/narkoman (sedan över 6 år tillbaka). Är en massa andra saker också, men det var i alla fall några.
Är jag på ett "AA" möte så är jag på så klart där som missbrukaren, är jag med barnen så jag pappa och så vidare. Men när alla dom här stämplarna som man har krockar med varandra, vem är man egentligen då? Vad anser jag själv att jag är? Jag anser att jag är som vem som helst men jag har en annorlunda historia än många andra. Jävligt annorlunda många gånger.
Så för att avsluta det här snurret så kan man väl säga att: Jag är den jag är beroende på situationen
Vad eller vem är du?
Kommentarer
Postat av: Therrorese
Ja, jag kan inte klura fram en enda förstaidentitet hur mycket jag än försöker. Men det är en bra fundering.
Postat av: Kålan
Jag är det min högre makt skapade mig till,människa.människan har formats till just mig efter livets innehåll och hur jag hanterat det efter mina förutsättningar och min kunskap. Jävvlar ibland kan ja chocka mig själv i klokhet:-Dkram!
Postat av: twilite
Det är en lite jobbig fundering.
Jag är så mycket men ändå känns det som om jag inte är någon.
Men detta har också fått mig att inse att jag uppenbarligen är någon, annars hade jag inte kunnat vara så mycket.
Tack för en fin blogg och den jobbiga tanken.
Trackback