Det är sex år och sju månader sedan...
Det är sex år och sju månader sedan som jag senast tog några droger.
Även om jag inte super och knarkar längre, så kommer jag hela tiden påverkas (både fysiskt och psykiskt) av hur jag har levt. En gång alkoholist och narkoman = Alltid alkoholist och narkoman.
Frågan är om jag någonsin kommer se på mig själv på samma sätt som jag ser på andra människor.
Jag tycker det finns många människor som är helt otroliga på många sätt och vis. Min vän "Höken" är en av dom. Själv tycker jag inte att det jag gör eller har gjort är värt något speciellt . "Äh, så skulle ju vem som helst göra".
Jag vet att jag har räddat livet på några personer, men vem skulle inte göra det om dom fick chansen?
Jag är en alkoholist/narkoman, en misslyckad och tragisk person som oavsett hur många goda gärningar jag gör eller hur många liv jag räddar, aldrig kommer att hinna hamna på plus innan jag dör.
Mitt minus-konto är för stort...
Du är ingen misslyckad person, du är du coh det älskar vi dig för.
Du är som många andra människor och dessutom är du en unik person och detta älskar vi dig för.
Vi är fulla av beundran för vad du gör och för den du är.
Mamma och pappa
Jag är i varje fall oerhört imponerad av dig!
Att ta sig ur den situation du var i och idag vara en väldigt god vän, en imponerande och väldigt betydelsefull pappa till dina 2 söta döttrar.
Den prestation du gjort är inte lätt. Den ska du vara stolt över!
Vill även tacka för den fina komplimangen!
Måste även säga några ord om din flickvän som av det jag sett också imponerar på mig. Ni förstår säkert vad jag menar.
Sen vill jag tacka för i fredags, avslutningen på kvällen gjorde att man skratta hela vägen hem ("vem har dött?" "Jesus")
Det var trista känslor du har gentemot dig själv. Det jag har förstått över att vara härinne så tycker jag du har gjort och gör en oerhört stor prestation. Det kan inte ha varit lätt och förmodligen finns det tunga stunder som kommer över dig än idag.
Jag tycker du ska vara stolt över dig själv, över vem du är idag. Det förflutna kan man inte göra mycket åt, men framtiden. Den ser fin ut så vitt jag kan se härinne.
Kram och sträck på dig förböveln...det är du verkligen värd.