Främling eller vän
Ibland så träffar man någon som man aldrig tidigare har träffat. Ändå känns det inte som om det är första gången man träffas. Snarare känns det som om man redan känner varandra.Undrar vad sånt beror på?
Vad är det som gör att man känner så med vissa personer, man känner sig redan första gången som om man redan har varit där.
Man känner som en kompis till familjen direkt.
Beror det på mig eller på dom att man känner det så.
Känner dom andra likadant eller är det bara jag som känner så.
Eller är det rent av en illusion, en inbillad känsla?
Andra som man har träffat hur många gånger som helst får man inget grepp på alls. Dom känns inte riktigt ärlig. En känsla av att något är fel finns där, fast man kan inte sätt fingret på vad det är.
Dessa personer känns mer som kameleonter, som om tar en bit här och bit där, allt för att passa alla.
Som om dom är ett hop-plock av olika saker utan att för den sakens skull var något som är äkta.
Haha, vilken gullig kamelont du hade på bild där!
Nu har jag suttit i telefon igen, jag som aldrig sitter i telefon *ironisk*
Glömde förresten att ge dig mitt nr *hur lät det där då*? Jaja, du får det nästa gång...
Efter vi tagit kål på alla tvestjärtar som kryper omkring på dynorna där vi ska sitta då såklart!
Hoppas du haft en trevlig kväll
//Nina
Du é rolig du... och du vet HUR NYFIKEN jag är!!!
hah vilken äcklig bild!
Det är en bra fråga - jag vet vad du menar! Ibland stämmer personkemin utmärkt väl - det är som om man känner sig "hemma" med denna person DIREKT medans det med andra inte alls fungerar så. Om man träffar någon som man går bra ihop med så ska man ta vara på det och vara GLAD - det är sällan det händer!
This is a very interesting website, I have added it in my favourites. Keep up the good work.