Kanf Keato´s blogg

Zappade runt, hamnade på fyran (Pokerfejs).
I första rundan där dom hade lite frågor hade jag alla rätt, verkar ju skit enkelt så nu ska jag se hela programmet.

Här sitter jag och lyssnar på musik, låtar om kärlek, ångest och annat deppigt.
Varför gör jag det?

Det är faktiskt lite inspirerade att lyssna på den här musiken.
Singel som man är så ökar den här typen av musik bara på saknaden av att ha någon att kramas med.
Undrar om man egentligen är en själslig självplågare, eller om man bara är dum i huvudet.

Det är ju inte så att den här musiken lättar upp, inte när man egentligen är rätt kram sugen ikväll.

Känns som jag, det här...

En ny amerikansk kapten fick order om att ta över ett irländskt regemente i
en avlägsen del av Afghanistan. Under hans första inspektion av regementet
lägger han märke till en kamel som är fastbunden bakom ett tält.
Han frågade den irländske furiren varför kamelen är på regementet.
Furiren svarar nervöst:
- Kapten som ni vet finns det 250 man på regementet och inga kvinnor så
ibland har männen ... hm...hm...ja...vissa behov. Därför har vi kamelen.
Kaptenen svarar:
-Jag kan inte säga att jag tycker detta är reglementsenligt men jag förstår
männens behov, så därför får kamelen vara kvar .

En månad senare börjar kaptenen ha riktiga problem med sina egna behov.
Galen av passion beordrar han furiren att hämta kamelen.
När furiren är tillbaks, ställer kaptenen en stol bakom kamelen. Han drar
ner sina byxor och har vilt och hämningslöst sex med kamelen.
När kaptenen är klar frågar han furiren:
-Är det så här ni irländare gör det?
Furiren svarar stillsamt:
-Nej kapten, inte riktigt.... Vi brukar rida kamelen in till stan där kvinnorna är.

Jo, du förstår vi har precis startat en "bilpool"...

Är det här det närmaste en bilpool man kan komma?

Nu tror jag att jag har kommit på varför man letar efter intelligent liv på andra planeter.
Det är säkert lättar att hitta det där än här på jorden...

Jag är en fattig student, är det någon vänlig själ som kan tänka sig att skänka mig en bil, moped, mc eller liknande?

Hur fan ska jag orka med allt i mitt liv?
Eller mitt liv, det är nog fel att kalla det mitt liv.

För när hade jag senast möjlighet att göra något spontant.
Det måste vara snart ett år sedan.

Nu handlar det bara om att överleva, att få allt att gå ihop.
Fy fan vad jag önskar att mitt liv såg annorlunda ut.

Eller snarare är det väl så att det är en annans persons liv som påverkar mitt liv.

Men vad kan jag göra? Jag kan inte fixa till någon annans liv.

I mina ögon ser det varken ut att vara avlutat eller skrivbord, men antikt får man i alla fall hålla med om

Vilket stå hej för en timme hit heller dit.
Vem sover exakt samma antal timmar varje natt oavsett...

Nu börjar vårkänslorna komma så sakta.
Det känns i kroppen att våren kommer.

Men tro inte att det handlar om kärlek eller förälskelse.
Nä, mina vårkänslor är kopplade till något helt annat, nämligen pollen.

Pollen allergi är inte kul.
Man nyser så man håller på att få whiplash.
Ögonen kliar som om det var klipulver i dom.

Fast man är ju en sjuk människa, för även om det är ett helvete några veckor varje vår, så gillar jag våren ändå.

Tjejen som jag gillar log mot mig igår. Vad härligt det kändes.

Men det finns ett annat "smile" som jag älskar.

Jag har lagt ut den här dikten tidigare, vet inteom det var här eller på någon annan sida.
Det spelar iofs ingen roll, jag tänkte på den idag igen.

VAR INTE RÄDD LILLA MAMMA

Vara inte rädd lilla mamma

Jag är din lilla pojke, det kommer jag alltid vara

Jag har levt mitt liv i ständig fara

Vara inte rädd lilla mamma

Jag vet att du vill vrida tillbaka tiden

Tillbaka till då jag var ett litet barn

Tiden när jag var ett litet barn finns kvar

Jag satt i ditt knä och blev tröstad

Vara inte rädd lilla mamma

Jag är fortfarande ditt lilla barn

Jag behöver fortfarande sitta i ditt knä

Jag behöver fortfarande bli tröstad

Vara inte rädd lilla mamma

Jag älskar dig lilla mamma

Det kommer alltid förbli detsamma

Jag är ditt barn och du min mamma

Vara inte rädd lilla mamma

Det är många som säger åt mig att det är viktigt att kunna gråta och visa känslor.
Jag har länge trott på det jag med.

Men vad har dessa salta vattenstänk med känslor att göra?
För det finns ju vissa som gråter för ingenting, skulle dom ha mer känslor än vad jag har.
Bara för att jag endast har gråtit ärliga tårar vid ett tillfälle i mitt liv.
Det tror jag inte.

Känslorna sitter väl inte i tårarna eller?

Jag har skickat in en dikt till en tidning.
Dikten skrev jag för ca. 5 år sedan.

Nu får vi se om den blir publicerad...

Idag har jag inget att blogga om. Först tänkte jag gör det enkelt och bara slänga in någon av alla de dikter jag har skrivit, fast det känns lite som fusk.

Sen kom jag att tänka på att jag bloggar för att jag vill, inte för att andra vill att jag ska göra det. Så då spelar det ingen roll vad jag skriver.

Så nu har jag lyckats blogga lite i alla fall, även om det bara blev en massa dravel.

Kan ingen komma och väcka mig?

"Vakna, du har bara haft en mardröm"
"Va? Har jag?"

Tänk va skönt det skulle vara. Fast jag undrar vad man skulle vakna och upptäcka då?

Tidigare levde jag efter några egna sanningar.

1.Vila gör man när man är död
2. Överdriv allt du gör
3. Älska aldrig någon

Nu så ska jag ta upp mina gamla sanningar igen, och leva efter dom.

Sanning #1: Känner jag för att vara vaken dygnet runt, så ska jag vara det. Om jag är trött nästa dag så spelar det ingen roll, huvudsaken jag gör det jag känner för just nu.

Sanning # 2: Jag ska överdriva allt jag gör. Eller, nja jag har tre lägen. Max, min och noll.
Antingen så känner jag maximalt, minimalt eller absolut ingenting inför det jag gör.

Sanning # 3: Älska aldrig någon, det blir nog svårare det. Jag kommer älska min familj, alltså dom jag räknar till min familj.

Att följa sanning nummer 3 kan ju bli lite jävligare, för om jag följer den så måste jag utesluta att känna något för en partner och den blir inte bra.

Men sanning nummer 1 och 2 ska jag följa. Men den gamla sanningen # 3 måste jag nog ta och göra om.

Hur känner jag mig idag?

Jag känner mig som mina jeans, sliten men ok i alla fall.

Trött som få är jag, skulle vara skönt att få lägga sig i soffan ett par dagar.
Men det funkar inte. Iofs så skulle jag inte ha tålamod att ligga mer än en timme eller så.
Fast helt klart skulle det vara behövligt med vila.

Men håll käften! säger jag till mig själv.

Av en alla anledningar till att jag önskar att jag var tystare oftare, är att jag börjar tröttna på min egen röst.
Om jag har tröttnat på min egen röst vad har inte alla andra gjort?

Att jag inte tänker speciellt innan jag öppnar munnen är nog en del av min personlighet.
Först tala och sen kanske tänka. Det stör mig mindre.

Och nu kommer klassikern: "Imorgon så ska jag ändra på mig, i alla fall försöka".
Hur många gånger säger man inte det till sig själv.

Ja, ja strunt samma.

Nu svamlar jag på igen, go kväll...

Jag är så otroligt trött, helt slut.

Hur ska jag orka alla roller som jag har?

Jag ska orka vara förälder, jag ska orka vara högskole student, jag ska orka vara mig själv.
När jag ska jag ha ork och tid att göra det jag känner för?

Just nu känns det som jag fixar allt det här, men bara nätt och jämt.
Men tiden för mig själv, utan alla måsten hittar jag inte just nu.

Vad man än gör så får man konsekvenser, det är det inget tvivel om.

Just nu känns det som om jag skulle vilja leva om mitt liv.
Med facit i hand hade jag gjort helt andra val.

Men nu får men stå här själv och bära detta ok, tänk om man ändå hade någon att dela skiten med.

Nu har skrivit av mig lite, hoppas det kommer kännas bättre efter detta.

En Koenigsegg CCXR, en rolig etanolbil.

Va fan ska självinsikter vara bra för om dom ändå bara gör en deprimerad? (citat från Arne Anka)

Men vist ligger det lite sanning i det, i alla fall vissa dagar.
Som när man kommer på att man borde gjort det och det och det osv.

Jag borde ha städat, men jag gjorde något roligare.
Jag borde ha diskat, men det kan jag göra sen.
Jag borde så mycket, men det blir så lite gjort av det.

Skjut inte upp tills imorgon, vad du kan gör i övermorgon...

Jag vet att jag är ganska dålig (kass) på engelska.
Men dum som jag är så tänkte jag göra ett språktest för att se hur kass jag är.

Hur tror ni det gick?
Ja, jag fick inte fram något resultat av testet.

Vad berodde det på?
Jo, sidan som jag skulle göra testet på var på engelska.
Så jag fattade inte hur man skulle göra för att starta testet.

Egentligen behöver jag inte göra testet heller, att jag inte fick igång testet visar bara det vilken (o)kunskap jag har i engelska.

Magnus Uggla och SVT är polisanmäld för hets mot folkgrupp.
Blir han fälld riskerar han två års fängelse.

Hur ofta sjungs det inte om svenskar, italienare och andra?
Hur många "norge skämt" hör man inte i svt, eller överhuvudtaget?

Ok, han sjunger "en skum polack", men ge er nu.
Jag fattar inte hur låten kan tolkas som hets mot folkgrupp.
Sen när blev en polack samma sak som en folkgrupp.

Jag förstår om folk hade reagera om han att sjungit att "alla" polacker, svenskar eller norrmän eller någon annan nationalitet hade varit si eller så.

Men nu tycker jag bara att det är överdrivet.

Blir Uggla dömd så tycker jag det vore väldigt underligt.

Det måste vara känslor, i alla fall för mig.

Jag har fått någon slags känsla som jag inte känner igen.
Som jag tidigare aldrig har haft.

Vist är det kul, eller snarare intressant, att känna det här.

Men samtidigt känner jag mig så rädd och liten.

Vad gör man nu?
Hur gör man nu?
Hur ska jag agera?
Hur ska jag inte agera?

Ja, frågorna är många, ändå är det lite läckert på samma gång att känna det här.

Nu börjar jag tröttna på att bloggen sällan fungerar som den ska.
I början (när jag början skriva på blogg.se) så var det inga problem.

Men nu fungerar det nästan aldrig när jag vill publicera eller så.
Det står "senaste inlägget publicerat för 13 timmar sedan".

Men ändå så kan jag inte se att mitt inlägg har blivit publicerat på min blogg.

Tröttnar snart på det här.

Finns det någon blogg som fungerar bra?
I så fall tipsa mig.

"I kampen för demokrati" gör vi det här sa en danska kille.

Ok, det var säkert anledningen från början, men nu tycker jag mest det verkar som om många av dom som är på Köpenhamns gator är ute för att ha kul.

Vore det en kamp för demokratin så skulle inte vanliga privat personer hotas.

Självklart ska man kämpa för det man tror på, men för det ska man inte hota personer som bor i området. Det är ju knappast dom som har tagit beslutet att sälja kåken.

Jag tror att många passar på att röjja lite på stan utan att egentligen göra det "i kampen för demokrati". Utan istället tror jag många passar på att göra det för att visa missnöje, eller för att ha kul.

och blir det som man har tänkt sig, så kan man ge sig fan på att man tänkt fel.

Jaha, och varför inte?

Om dom (försäkringsbolaget) har det systemet så spelar det väl ingen roll.
Ska man som "könsbytare" kunna välja det bästa från båda lägren?

Som kvinna ska han/hon få välja kön för att få billigare taxi under vissa tider
Som man ska han/hon få välja kön för att få billigare försäkring
(trodde för övrigt att yngre män betalade mest i bil försäkringspremie)

Självklart finns det orättvisor mellan könen, och lika självklart borde det inte finnas.

Men ska vi killar börja mot anmäla alla taxibolag, pubbar, telefon dejting osv. som rabbaterar kvinnor bara för sakens skull också då?

Nu har jag varit konstant förkyld sedan början av januari.
Hostar fortfarande och har ont i halsen.

Nu börjar jag tröttna på det här.

Därför borde man lägga till ett "k" i slutet av tjugohundra sju så det blir tjugohundra sjuk.
Förkylningar är en onödig "uppfinning"...